A Big Fat Suitcase

Bussresan till Nah Trang visade sig vara en mardrom. Och det berodde inte pa att det tog tolv timmar, att den stannade pa suspekta stallen eller att en tant hostade frenetiskt som om hon hade krupp. Utan for att vi kom pa att vi hade glomt Elins pass pa hotellet vi bodde pa i Saigon! Paniken var mer an befogad eftersom vi inte hade nagon aning om vad hotellet i huvud taget hette. An mindre hur vi skulle fa tag i telefonnummret och befann oss en dagsresa med buss bort. Det sista ljuset av hopp slacktes nar vi kom fram och hotellet vi trodde vi hade bokat pa var fullt. Vilket egentligen var tur i oturen eftersom vi da hamnade pa ett hotell med underbar personal som fick tag pa hotellet i Saigon och bad dem posta over passet. Lycka!
Vi visste egentligen inte mycket mer om Nah Trang an att det var Vietnams storsta semesterort. Det enda vi fatt hora var om den stora marknaden av israeliter pa Koh Chang. Det som lockade oss mest till den var de levande fladda grodorna och grillade rattor.
Vi stannade i Nah Trang elva dagar och fick lov att sysselsatta oss bast vi kunde dem dagarna det var daligt vader. Det var som sagt regnsesong under var tid i Vietnam sa brannan ar tyvarr inte som den en gang var.

Vi akte pa o-safari till fem olika oar med lite olika aktiviteter pa var plats. Vi akte med en full bat av oststatare, jag kan ju inte pasta att jag ar mindre radd for dem nu, och en gullig men overtaggad personalstabb. Pa forsta stoppet skulle vi snorkla och eftersom vadret var halvbra sa drog sig folk for det. Personalen skek chickens och lazy sa Sara kande sig manad att trotsa vadret och tog sig ett dopp.
Andra stoppet var floating-village, en fiskby uppbyggt pa vatten. Sen var det dags for matbuffe pa en annan o, personalen borjade duka upp massvis av intressante ratter. Vi hann dessvarre knappt smaka pa delikatesserna eftersom vi satt brevid ett polskt par som gluffsade pa helt respektlost. Nar maten var uppaten sa borjade personalen skrika "Famous Boyband!" och rigga upp platburkar med plastbunkar. De tog sig en mick och jazzade loss totalt och lyckades skapa en haftig stamning dar pa baten.
Efter smaksensationen sa var det dags att hoppa i plurret igen. Nu oppnades det en open-bar in water. Det hela later extremt exotiskt men det ar ganska langt ifran sanningen. Dock minst lika charmerande var det nar en av personalen tog en flytring och hoppade i vattnet i sina speedos med en back risvin. En och en hoppade vi i med en egen badring och plastmuggar i handerna. Dar satt han och skrek skael pa olika sprak.
Efter openbar var det bara ett akvarium besok som aterstod innan vi reste tillbaka hem for att forse oss med farska varrullar.

Vi akte aven till nojeson Vinpearl. Dar underholl man sig bast man kunde med ett nojesfalt (fem attraktioner), undervattensvarld, vattenland och inomhus gamehall. Tank er lyckan: ett dott nojesfalt helt utan koer och en gigantisk gratis spelhall! Elin provade att rida pa tjuren, vi sag 3D filmer, carrace och hade danceoff.
Pa kvallarna hangde vi som de flesta andra backpackers pa baren Why Not Bar. Dar traffade vi pa ett harligt gang engelsman som vi i stort sett spenderade resten utav vara kvalla rmed. Det var den svenskfodde Henrik som bott sina senaste sju ar i London, terry fran Liverpool och sopoperastjarnan Christian. Vi larde oss spela biljard och skrattade. Fina nya vanner helt enkellt.

Med ett pass i sin hand, dagsshopping i MBK och en sista soldag vid poolen sa kanner sig Elin redo for sin hemresa. Herregud tjejen slipper ju ta flyktingbaten hem.