A Big Fat Suitcase

Att soka efter en plats att bo i Sydney var inte riktigt that hard som manga fick det att framstalla men visst var det tva vidriga dagar och sjuka personligheter som uppenbarade sig...
Vi brydde oss enbart om att leta i city, eftersom vi visste att bade de populara stallena bondi och manly, dar alla bor, var smackat. Vi skulle komma billigare undan i city och akte dit.

Forsta lagnheten vi skulle titta pa lag vid fish market och rosanna trodde att hon hade pratat med en ung italienare men ut kom en gubbe till kines med hastsvans. Nar vi gick in genom dorren presenterade han oss for sin van Tony och erbjod oss ett dubbelrum som vi skulle dela med en annan tjej. Han talade om att vi fick rummet om vi ville eftersom vi verkade vara sa pass mogna unga kvinnor, det baserat pa Rosannas formella sms och helylle attityd. Men snall var han verkligen! Han berattade hur folk brukade utnyttja hans vanlighet, som en hyresgast som hade lanat han en massa pengar t.om nar han lag efter med hyran. Och den gangen da killen dackade med hans van i soffan och glomde stanga av plattan pa spisen var droppen. Vi fick smaka hans vanlighet genom havrebars med persikosmak och skjuts till bussen (trots att vi tackade nej till rummet) Visst gubben var snall men vi insag att det inte riktigt racker pa onskemalet om tva ultimata sydney manader.

Lagenhet nummero tva var hos en kille som hette Eddie, den har gangen var han ung och italiensk. Vi begav oss genast dit och kom fram till omradet Broadway som vi senare har forstat ar ett cleant stalle. Vi kom in till en numera lyxlya med hemlagad mat och iransk fotboll. Eddie ringde oss  fem minuter efter vi lamnat honom och sa att han verkligen gillade oss tillbaka och det bara var att flytta in om vi ville. Han skulle aven ta och visa oss runt i Sydney mot en ol! Enda problemet var att inflyttningen inte skulle ske forsen den 16 dec. Tre veckor till pa det vidriga hostelet kom inte pa fragan.

Dagen efter paborjades ett nytt sokande in hell.

Tredje lyan lag pa 39:onde vaningen vid Hyde park som agdes av en mycket dryg kille. Han kom nerhasande i mjukisbyxor och sa "iew hope u dont got bedbugs" sa fort i berattade om asienresan. Han berattade aven om hans hat gentemot backpackers och freaking chines people som tydligen ar overallt. Vi kande inte riktigt samma personkemi som vi hade upplevt med Eddie.

Det var efter fjarde stallet som vi garanterade att det enbart blev varre och varre. Samma hoghus fast ytterligare nagra vaningar upp sa knackade vi pa dorren till ett kinesiskt kollektiv. Heltackningsmattor, femminuters duschar och flee lise.. no thanks! Han sa att det som mest levde tio personer i den har lilla trean.

Femte var hos ytterligare en asiat som var annu mer komad. Hon orkade inte ens ga ner och hamta upp oss, dar skulle vi dessutom fa dela rum med tva andra brudar.

Vi akte tillbaka till Bondi for att avsluta med ett sista besok. Aven fast stallet lag perfekt och lat bra pa pappret sa orkade man inte fa upp hoppet (vilket var tur). En villa vid Bondi med BBQ kvallar och schon atmosfar som sokte roommates! Sara pratade med killen som hyrde ut det och hor en suspekt babis rost i bakgrunden. Han ber oss fraga efter Oudi och be han vissa oss runt. Vi knackar pa en dorr som brukade vara av glas men nu var sonderslagen och ersatts med kartongpapper. Fragade efter Oudi och mottes utav en sot haschlukt. Den har gangen forstod Sara pa en gang vad det var som luktade och skippade att fraga vem det var som hade grillfest. Det satt hanglas pa dorrarna till sovrummen och koket var vidrigare an hostelets. Pa den stora grasmattan stod det kundvagnat med olflaskor och en av killarna i vardagsrummet spelade pa ett afrikanskt instrument. Sa fort vi hade sagt hejda till Oudi som inte brydde sig att folja oss till dorren och klivit ut i friska luften igen sa borjade vi asgarva. Det var sa surrealistiskt att tanka sig ett rum pa det stallet. Vi kunde forestalla oss var nar vara mammor skulle komma pa besok och sitta dricka pulverkaffe med Oudi i vardagsrummet och grata hysteriskt.

Att vi dessutom var bakis efter vart forsta besok pa baren Hugos vid Kings Cross gjorde nog sa att situationen blev lite mer latthanterlig. Just nar vi gar tunga steg fran kollektivet sa plingar det till i Rosannas mobil. Kvallen innan hade hon snackat lite med den svenska bartendern och han namde att dem skulle hyra ut ett rum och han skulle hora av sig om det var ledigt. Som ni kanske forstar sa var det lite for bra for att vara sant och vi mer var nojda over att blivit van med honom. Men nu sa slutade det sa att vi tog oss det har rummet och inte ens brydde oss om att fa tillbaka nyckelpanten fran hostellet. Sen dess har vi vart flatemates med tre underbara grabbar fran svearike va.