Supercute
I ladan ligger det helt magnifika muffins fran the cupcake bakery som vi ska hem och overraska vara karlar med! hihihihii
/Lx4
Out and about
Vi brydde oss enbart om att leta i city, eftersom vi visste att bade de populara stallena bondi och manly, dar alla bor, var smackat. Vi skulle komma billigare undan i city och akte dit.
Forsta lagnheten vi skulle titta pa lag vid fish market och rosanna trodde att hon hade pratat med en ung italienare men ut kom en gubbe till kines med hastsvans. Nar vi gick in genom dorren presenterade han oss for sin van Tony och erbjod oss ett dubbelrum som vi skulle dela med en annan tjej. Han talade om att vi fick rummet om vi ville eftersom vi verkade vara sa pass mogna unga kvinnor, det baserat pa Rosannas formella sms och helylle attityd. Men snall var han verkligen! Han berattade hur folk brukade utnyttja hans vanlighet, som en hyresgast som hade lanat han en massa pengar t.om nar han lag efter med hyran. Och den gangen da killen dackade med hans van i soffan och glomde stanga av plattan pa spisen var droppen. Vi fick smaka hans vanlighet genom havrebars med persikosmak och skjuts till bussen (trots att vi tackade nej till rummet) Visst gubben var snall men vi insag att det inte riktigt racker pa onskemalet om tva ultimata sydney manader.
Lagenhet nummero tva var hos en kille som hette Eddie, den har gangen var han ung och italiensk. Vi begav oss genast dit och kom fram till omradet Broadway som vi senare har forstat ar ett cleant stalle. Vi kom in till en numera lyxlya med hemlagad mat och iransk fotboll. Eddie ringde oss fem minuter efter vi lamnat honom och sa att han verkligen gillade oss tillbaka och det bara var att flytta in om vi ville. Han skulle aven ta och visa oss runt i Sydney mot en ol! Enda problemet var att inflyttningen inte skulle ske forsen den 16 dec. Tre veckor till pa det vidriga hostelet kom inte pa fragan.
Dagen efter paborjades ett nytt sokande in hell.
Tredje lyan lag pa 39:onde vaningen vid Hyde park som agdes av en mycket dryg kille. Han kom nerhasande i mjukisbyxor och sa "iew hope u dont got bedbugs" sa fort i berattade om asienresan. Han berattade aven om hans hat gentemot backpackers och freaking chines people som tydligen ar overallt. Vi kande inte riktigt samma personkemi som vi hade upplevt med Eddie.
Det var efter fjarde stallet som vi garanterade att det enbart blev varre och varre. Samma hoghus fast ytterligare nagra vaningar upp sa knackade vi pa dorren till ett kinesiskt kollektiv. Heltackningsmattor, femminuters duschar och flee lise.. no thanks! Han sa att det som mest levde tio personer i den har lilla trean.
Femte var hos ytterligare en asiat som var annu mer komad. Hon orkade inte ens ga ner och hamta upp oss, dar skulle vi dessutom fa dela rum med tva andra brudar.
Vi akte tillbaka till Bondi for att avsluta med ett sista besok. Aven fast stallet lag perfekt och lat bra pa pappret sa orkade man inte fa upp hoppet (vilket var tur). En villa vid Bondi med BBQ kvallar och schon atmosfar som sokte roommates! Sara pratade med killen som hyrde ut det och hor en suspekt babis rost i bakgrunden. Han ber oss fraga efter Oudi och be han vissa oss runt. Vi knackar pa en dorr som brukade vara av glas men nu var sonderslagen och ersatts med kartongpapper. Fragade efter Oudi och mottes utav en sot haschlukt. Den har gangen forstod Sara pa en gang vad det var som luktade och skippade att fraga vem det var som hade grillfest. Det satt hanglas pa dorrarna till sovrummen och koket var vidrigare an hostelets. Pa den stora grasmattan stod det kundvagnat med olflaskor och en av killarna i vardagsrummet spelade pa ett afrikanskt instrument. Sa fort vi hade sagt hejda till Oudi som inte brydde sig att folja oss till dorren och klivit ut i friska luften igen sa borjade vi asgarva. Det var sa surrealistiskt att tanka sig ett rum pa det stallet. Vi kunde forestalla oss var nar vara mammor skulle komma pa besok och sitta dricka pulverkaffe med Oudi i vardagsrummet och grata hysteriskt.
Att vi dessutom var bakis efter vart forsta besok pa baren Hugos vid Kings Cross gjorde nog sa att situationen blev lite mer latthanterlig. Just nar vi gar tunga steg fran kollektivet sa plingar det till i Rosannas mobil. Kvallen innan hade hon snackat lite med den svenska bartendern och han namde att dem skulle hyra ut ett rum och han skulle hora av sig om det var ledigt. Som ni kanske forstar sa var det lite for bra for att vara sant och vi mer var nojda over att blivit van med honom. Men nu sa slutade det sa att vi tog oss det har rummet och inte ens brydde oss om att fa tillbaka nyckelpanten fran hostellet. Sen dess har vi vart flatemates med tre underbara grabbar fran svearike va.
Lagenhetsyra i Sydney
Efter en jobbig flygtripp med tre timmars somn pa tva dygn i bagaget, plus den lojligt pedantiska kontrollen vid flygplatsen sa kande vi oss trotta nar vi kom fram till Bondi. Vi hade bokat fem natter pa Bondi Bitch; Backpackers Surfside Hostel. Anlande sent och mottes av ett obevakat osmakligt zoo. Att man ska vara oroad over pojken som sover under an i loftsangen i tjejrummet. Vara konfundersam over haret i duschen man delar med trettio andra. Och undra om sitt fullkornsbrod man har unnat sig ska finnas kvar morgonen efter. Sen den har riktigt klamtjecka lagereldsenligheten pa det. Lagenhet var ett maste!
Det har skulle kunna bli en jatteroligt uppfoljning pa bloggen. Day by day hur det gar i sokandet efter boende. Kraven som konstant sanks och alla sjuka manniskor man traffar pa sin resa mot en sang. MEN det har gatt tva dagar och vi har fatt en underbar lagenhet pa Bondi beach med tre svenska pagar.
Btw.. vi har som sagt anlant till Sydney. And we LOVE it!
Var lat asien08
Saaaaaa var lat!!!
Hehe
En bra livsfilosofi
"Elin du maste forsta...
livet ar som en liten groda
...Som hoppar runt och ater olika frukter
Nar frukterna tar slut...
Sa dor grodan"
- Henrik Bjork (fjarde bucketen, Why not bar)
... = konstpaus
Vietnam
Bussresan till Nah Trang visade sig vara en mardrom. Och det berodde inte pa att det tog tolv timmar, att den stannade pa suspekta stallen eller att en tant hostade frenetiskt som om hon hade krupp. Utan for att vi kom pa att vi hade glomt Elins pass pa hotellet vi bodde pa i Saigon! Paniken var mer an befogad eftersom vi inte hade nagon aning om vad hotellet i huvud taget hette. An mindre hur vi skulle fa tag i telefonnummret och befann oss en dagsresa med buss bort. Det sista ljuset av hopp slacktes nar vi kom fram och hotellet vi trodde vi hade bokat pa var fullt. Vilket egentligen var tur i oturen eftersom vi da hamnade pa ett hotell med underbar personal som fick tag pa hotellet i Saigon och bad dem posta over passet. Lycka!
Vi visste egentligen inte mycket mer om Nah Trang an att det var Vietnams storsta semesterort. Det enda vi fatt hora var om den stora marknaden av israeliter pa Koh Chang. Det som lockade oss mest till den var de levande fladda grodorna och grillade rattor.
Vi stannade i Nah Trang elva dagar och fick lov att sysselsatta oss bast vi kunde dem dagarna det var daligt vader. Det var som sagt regnsesong under var tid i Vietnam sa brannan ar tyvarr inte som den en gang var.
Vi akte pa o-safari till fem olika oar med lite olika aktiviteter pa var plats. Vi akte med en full bat av oststatare, jag kan ju inte pasta att jag ar mindre radd for dem nu, och en gullig men overtaggad personalstabb. Pa forsta stoppet skulle vi snorkla och eftersom vadret var halvbra sa drog sig folk for det. Personalen skek chickens och lazy sa Sara kande sig manad att trotsa vadret och tog sig ett dopp.
Andra stoppet var floating-village, en fiskby uppbyggt pa vatten. Sen var det dags for matbuffe pa en annan o, personalen borjade duka upp massvis av intressante ratter. Vi hann dessvarre knappt smaka pa delikatesserna eftersom vi satt brevid ett polskt par som gluffsade pa helt respektlost. Nar maten var uppaten sa borjade personalen skrika "Famous Boyband!" och rigga upp platburkar med plastbunkar. De tog sig en mick och jazzade loss totalt och lyckades skapa en haftig stamning dar pa baten.
Efter smaksensationen sa var det dags att hoppa i plurret igen. Nu oppnades det en open-bar in water. Det hela later extremt exotiskt men det ar ganska langt ifran sanningen. Dock minst lika charmerande var det nar en av personalen tog en flytring och hoppade i vattnet i sina speedos med en back risvin. En och en hoppade vi i med en egen badring och plastmuggar i handerna. Dar satt han och skrek skael pa olika sprak.
Efter openbar var det bara ett akvarium besok som aterstod innan vi reste tillbaka hem for att forse oss med farska varrullar.
Vi akte aven till nojeson Vinpearl. Dar underholl man sig bast man kunde med ett nojesfalt (fem attraktioner), undervattensvarld, vattenland och inomhus gamehall. Tank er lyckan: ett dott nojesfalt helt utan koer och en gigantisk gratis spelhall! Elin provade att rida pa tjuren, vi sag 3D filmer, carrace och hade danceoff.
Pa kvallarna hangde vi som de flesta andra backpackers pa baren Why Not Bar. Dar traffade vi pa ett harligt gang engelsman som vi i stort sett spenderade resten utav vara kvalla rmed. Det var den svenskfodde Henrik som bott sina senaste sju ar i London, terry fran Liverpool och sopoperastjarnan Christian. Vi larde oss spela biljard och skrattade. Fina nya vanner helt enkellt.
Med ett pass i sin hand, dagsshopping i MBK och en sista soldag vid poolen sa kanner sig Elin redo for sin hemresa. Herregud tjejen slipper ju ta flyktingbaten hem.
Hur startar ni eran morgon?
Ett dygn i Vietnam
Vi har nu spenderat ett dygn har i Vietnam. Vi var helt slut efter att ha tillbringat nio timmar pa malaysias flygplats. Trots den langa vantan som bl.a inneholl Mariah Careys skiva pa repeat, sa var vi inte langt ifran att missa planet da vi hor vara namn ropas upp pa final call. Kanns otroligt bra nar sakerhetsvakten pa den tredje passkontrollen pa Balis flygplats fragar ifall man har nagan pojkvan hemma i Sverige klockan fyra pa natten.
Vi har sysselsatt oss bast vi kunnat under dagen med en stor inomhusmarknad, fotat Notre Dam, strosatt runt i megavaruhuset Diamond (en hel vaning med enbart spelautomater) och besokte Rex hotell dar amerikanerna sop bort vietnamkriget tillsammans med krigskorrespondenter. Trafiken ar livsfarlig, moppar och bilar overallt och om det inte vore sa dyrt att sms:a hem sa skulle man vilja skicka ett tardrypande "I love u" till nara och kara innan man springer over gatan.
Saigon verkar som en spannande stad som vi dessvarre icke kan utforska mer eftersom vi beger oss till Nah Trang. Vi trotsade allas rekomendationer och valde bussen men Come on hur svettigt kan det bli?
Exakt sahar svettigt/mysigt blev det...
I love Bali
Tragiskt nog vart vi alla sjukt nojda nar vi kom ut pa gatan och vandrade ner mot stranden da vi mottes av kommersiella affarer, vasterlandska restauranger och saklart surfare!
Forsta kvallen traffade vi ett harligt gang med amerikaner fran Californien som vi i stort satt hangde med tills dem akte hem. Ett par surfare fran San Diego vid namn Sean, Ryan, Bocken (Cole), f-vannen Amy och orginalen Chris samt Bobby. Chris och Bobby ar runt 40 och jobbar i sex mander var ar for att sedan aka till Bali i sex manader. Under dem har sex manaderna hanger dem pa exakt samma bar varje dag, favorit baren Bali Agung: billigaste olen pa bali! Sjukt underbara killar.
Sean och Ryan tog oss med till en fin strand som heter Padang Padang for att kolla pa apor. Vi sag saklart inga men var glada anda over att ha vart med om en spannande moppeaktur pa den hektiska motorvagen. Sara fick tyvarr nackspar fran aventyret som varade i tre dagar. Men det var det vart. Vi gjorde faktist ytterligare en kraftanstrangning fran Kuta-beach och tog oss ut till stranden Dreamland som alla pratade om. Dreamland borjades byggas av en prins men avslutades da polisen kom pa hans korruption sa allting ar lite halvklart. Vagarna dar var helt galna sa Elin vagade inte ens ta sig ett dopp. Man blev helt morbultad och fick springa ner mellan vagarna och simma ut sa fort man kunde for att inte aka under och riskera livet. Mojligtvis en gnutta overdrivet men ni forstar nog grejen. Det var svinroligt!
En bra sak med bali var att det mattade hemlangtan rejalt eftersom nar vi satt och drack billig ol med petter, matte, jonas och hakansson sa kandes det exakt som en kvall pa tegel! Just att traffa dem killarna dar och fira halloween tillsammans kandes ratt otippat.
Under vara sista dagar sa lag vi lite lagt eftersom vi fick berattat for oss att bombhoten var hogt under just dem dagarna. Da de forra bombarna skulle avrattas och det lag ett direkt hot. Darfor spenderade vi extra mycket tid pa Bali Aguna, och pa de vanligaste hangstallerna trappan och stranden. Mainstreet kandes hogst osakert med tanke pa att var stalle ar ett mindre rajv med poliser med k-pist som vakter. Trappan ar ett mini f12, en liten trapp med ett minimarket dar man koper vodka och virke med plastmuggar. Stranden ar en annan mer chillad plats dar vi spenderade var sista kvall med petter, matte och jonas + lite lokalbefolkning med gitarr. Efter var fina kvall med mini-hogtalare och filt sa kom vi pa att vi skulle gora nagot busigt. Det blev bad i hotellpoolen. Blodiga olyckor lyckades vi dock inte halla oss undan utan skapade varan egna nar jonas plotsligt dock upp ur vattnet med ett blodigt ansikte. Han lyckades spracka ogonbrynet och akte pa 6 stygn!
Bali ar underbart men efter demonstrationer, bombhot och malaria sa kanner vi oss redo for att se nasta fara i vitogat: fagelinflusensa och oversvammningar i Vietnam (ryktas aven om orkansesong)
Bali!
/Kramis Sara
Sabay in Thailand
Koh Maak
Koh Maak var haftigt! Vi spenderade tre natter i en liten bungalow med utomhustoalett pa hippiestallet monkey island. Dar vi for forsta gangen kom i kontakt med Thailands omtalade djurliv som kackerlackor och spindlar. Stranden ar som hamtad fran ett vykort och vi ar i stort satt ensamma och borta fran turisthetsen. Koh Maak ar en liten island med enbart 400 invanare och under hogsesongen ar det max 500 turister.
Vi gjorde en dagsutlykt till on Rayang som ska vara en av varldens tio finaste oar (enligt en Alec Baldwin-kopia) dar vi njot av det grona vattnet och snorklade lite.
Om du vill slappa ar Koh Maak den ultimata platsen och nar du kommer till Monkey Island sa har du verkligen hamnat ratt! Rekomenderar det dock inte till barnfamiljer eftersom vi senare forstod att det verkligen var ett hippiestalle. Nar det borjar skymna runt halv fem snaret sa tar man sin bok och gar till hotellets bar "Orang Utan Bar" som agdes av thailands svar pa Bob Marley vid namn Dao. Dao kom senare att bli en fin van till oss! Pa kvallarna severades det BBQ runt poolen och Dao borjade upptrade med sina fantastiskt harliga latar medan alla hjalpte till sa gott det gick med trummor, maraccas och sang. Sen vart det fri mick och de flesta bidrog med sitt.
Pa Koh Maak kastades vi snabbt in i en ny lek. Nu var det inte langre det posha LA-ganget fran The Hills vi kande oss som. Nu hade vi hamnat mitt i verklighetens The Beach och allt vad det hor till som naturmediciner, hippiegang fran Irland, identiska hyddor och folk i tonade hjart-glasogon. Om vi vart lyriska nar sjalvaste Dao berattade att han vart en biroll i sjalva rullen. Vilket man kanske inte bor ta allt for seriost med tanke pa att meningen "Im stoned" upprepades ett antal ganger under varat besok:
-"Im too stoned for singing"
-"Im stoned... happy... happy"
-" Im too stoned for bring u Singha"
Bygger ett sandslott till Hauska
Koh Chang
Det basta hitills var nar vi akte pa elefant-tracking. Det var helt enkelt maktigt. Att rida pa sa pass stora djur ar en sak men att sedan bada med dem i djungeln i en fors ar en helt annan. Nar man blir avkastad galler det bara att snabbt forsoka komma upp igen och INTE hamn under den. (bilder kommer sen)
Snart ska vi ta en farja till Koh Mak for att koma annu mer. Sen blir det tillbaka till Koh Chang ett par dagar.
Bussresan till Koh Chang
Bangkok
Thai gav oss inte ett sarskilt varmt mottagande trots den tryckande hettan nar man kom ut ur flygplatsen till de fargglada taxibilarna. Vi insag snabbt att vi hade blivit lurade pa pengar av varan rosa variant, narmare bestamt 600 bath. Lika illa var det vid Saras forsta prutning nar vi fick ett "Fuck off!" skrikandes efter oss. Vi fick senare aven reda pa att det skett ett stort upplopp ett kvarter ifr[n dar vi bodde medan vi fridfullt strosade runt pa gatorna en bit ifran. Hundra skadade och tva doda.
10 dagar!
Bild är från Alexandra Cassanitis sommarkollektion.
Missionaries on a mission
Det är nämligen så att jag(Sara) och Rosanna ska åka jorden runt och kommer att befinna oss på olika destinationer i sex och en halv månad. Vi kommer utgå från flygstoppen nedan och vet egentligen inte riktigt vad som kommer att ske. Vi väntade med den här resan i ett år för att samla ihop pengar. Men själv skulle jag nog säga att jag har väntat i hela mitt liv. Jag älskar Stockholm och känner absolut inte någon ångest över att befinna mig här, men hur ska man kunna veta att just den här platsen är menad om man aldrig prövat andra? Med det här initiativet hoppas vi att ni vill följa oss på vår resa, dela upplevelserna genom skratt och kanske lite gråt. Eller helt enkelt ge er en chans till bitterhet när vi lämnar över höst, slask, blåst, vinter, kyla och regn åt er. Vi åker den 6 oktober och det börjar dra ihop sig...
- Thailand (vietnam, bali)
- Australien
- Nya Zeeland
- Argentina
- Brazilien
- Miami
